Med och utan

Det är tomt utan barnen som är i fjällen. Dock att det finns
fördelar. Det är rent här. Jag städar och.. Det förblir städat!
Knappt någon disk alls och bara lite tvätt. Och den här gången har
jag njutit av att vara lite ensam. Ensam som i fri att göra det som
faller mig in. Som att stanna till hos granne och fika till långt
efter middagsdags och strunta helt i middagen. Som i att träffa god
vän och gå på Kafe Klaver och lyssna på när Josefina Sanner spelar
och sjunger. Båda rekommenderas, för övrigt. God mat och trevlans
spelning.

Sen har jag haft migrän också. Igen. Men det är liksom enklare att
ha det när inga barn behövs skjutsas till tåg eller skola och
således inte heller behöver någon annan form av uppmärksamhet.

Vad som händer med Ettan? Han är hemma nu. Han har hört av sig varje
dag sedan i fredags natt, men han agerar otroligt försiktigt. Jag
väntar in, låter honom agera. Om han inte gör det så är det så.
Jag är här och nu, har haft roligt och dansat spontant i mitt kök
över att jag skulle träffa min väninna igår. Katten tittade
konstigt på mig där jag dansade med armarna högt för att deon
skulle torka. Ettan får reda vidare lite i sitt. Jag älskar honom
inte mindre, men jag säljer mig inte hur billigt som helst. Jag är
som sanden i ett timglas. Så ofta jag bara kan.

Jag bär runt på en kasse med tolkningar, frågor och funderingar.
Ställer ifrån mig den förvånansvärt ofta och gör saker för mig
själv. Skapar trivsel, är medveten, kollar fakta.. Med kassen
stående i ett hörn.

Det är bra. En dag i taget.