Högt betyg

Min Stora son, ni vet han som inte fick gå i skolan.. Han som under
nio år i skolan aldrig nådde målen i något ämne förutom musik. Ni
vet han som inte var tillräckligt utåtagerande för att få stöd i
sitt funtionshinder. Ni vet, han som trodde att han var värdelös,
hopplös, som under en period inte ville leva. Ni vet, som jag och den
vanliga skolan ansökte om skola med behandling för men som
Stadsdelsförvaltningen nekade honom i ett år för att det var för
dyrt. Samma stadsdelsförvaltning som sedan drog tillbaka sitt avslag
när Ekot tog upp detta i radio. Så att sonen fick börja i skolan.
Det som han ville hela tiden.

Jag tänkte bara ge en liten kort sammanfattning vad dessa månader i
den nya skolan gett. Han började i mars i år. I torsdags hade han
avslutning. Han kom hem med ett VG i betyget. Det kan väl få vara den
snabba sammanfattningen?

Sen kan jag gå in på kalkylen av vad samhället tjänar på att
bekosta hans skolgång kontra vad de skulle förlora om han inte fått
gå i skolan. Men jag tror att för er alla är det enkel matematik.
Till skillnad mot var det var för Stadsdelsförvaltningen. De tycks
inte kunna räkna alls.

Nu ska jag försöka sova. Jag lovade nämligen i ett svagt ögonblick
att jag ska servera sonen varma mackor kl 5 i morgon bitti inför hans
avfärd till Öland. Denna färd blir på cykel för hans del.

När han kommer hem från Öland om en vecka börjar han på sitt
sommarjobb. Som han sökt på egen hand, stärkt i sin självkänsla.

Riktigt så här var det inte förra sommaren, då han var
fullständigt nedslagen av "sina misslyckanden", dvs att det inte fanns
någon som kunde möta honom i hur han fungerar och ta till vara på
allt det goda hos honom.

Och nu, ett VG. Tänk så bra det kan bli bara man gör lite annorlunda?