Åka

Jag hade tänkt åka hem till Thailand i februari. Kå hade tänkt åka med. Men jag har ännu inte fått något nytt jobb och oron över det gör att jag inte kan åka. Jag måste veta att jag har ett jobb. Och så fick Kå ett jobb precis då som blir för dyrt att tacka nej till. Så vi åker inte.

Det handlar en del om pengar nu. Hatar det.

Jag längtar efter mina syskon och syskonbarn, mitt andra hem och mitt hjärtas stad. Men det får vänta.

I morse åkte Kå bort på jobb igen. Han är just nu 1.794 km härifrån. Jag saknar honom redan. Typiskt. Han blir troligen borta i nästan tre veckor.

Jag har Mia här på besök, vi har ätit gott, druckit vin, varit på barrunda och nu snarkar hon bredvid mig i sängen medan jag väntar på Stora som är väldigt försenad hem. Dels försenad dels hoppade han på en buss åt fel håll. Som vanligt är det något. Om man vill veta hur man tar sig kortast möjliga sträcka i Stockholm kommunalt på längst möjliga tid, då ska man hänga på min son. Eller skaffa sig ADHD efter vad jag förstått. Jag läste ett blogginlägg om just att åka kommunalt skrivet av en kille i 25-års åldern med ADHD. Det var som att min son hade kunnat skriva det....

Jag läser en stund och hoppas att han kommer snart....