Och idag

har jag fått brottas med Herr Meningslöshet som kom och slog sig ner bredvid mig vid köksbordet. Något senare dök också Fröken Värdelöshet upp som om det vore nån jävla bjudning. Jag fick jobba ganska hårt, med näsgråt som inte syns rinnande, innan jag fick dem att dra sig undan.

Fröken hängde kvar längst och såg till att jag skvätte ur mig lite känslor åt kanske inte riktigt rätt håll. Men jag sa förlåt, åt lite godis och log åt Sonen som är nyförälskad.

Jag hoppas att de inte dyker upp i morgon. Herr Meningslöshet och Fröken Värdelöshet. De är inte välkomna. Alls. Jag behöver positivt, jag behöver styrka. Jag måste klara mig ur känslan av att min identitet föll med att jag inte längre har titeln Verkställande Direktör. Jag måste känna och förstå att jag kan få det bra på en arbetsplats igen. Att det finns andra kollegor jag kan arbeta och ha det lika vansinnigt bra med som min senaste personal.

Jag har klarat, jag har gjort, jag har åstadkommit. Jag kan och jag vill. Och jag ska. Jag ska sluta sörja det jag förlorat och glädjas åt de fantastiska år jag fick. Och ta med mig det framåt.

Jag är inte värdelös. Det är inte meningslöst.

Hör ni det!!??