"Vem kan du berätta för?" tänkte jag när tårarna vätte ner kudden. Som borde varit klädd i stärkt örngott.
"Kommer jag att kunna sluta?" frågade jag mig samtidigt som jag kände äcklet över min egen närhet.
"Hur ska jag kunna dela med mig till någon endaste?" undrade jag när skammen sköljde över mig istället för den tacksamhet jag borde känna.
5 kommentarer:
Men vännen. Vad händer?
Basläget rubbat helt, tappar kontrollen över sak efter sak. Jobb, mat, humör... Värdelöshetskänslan tar överhanden.
Det är så lätt att säga att man inte ska ha några 'borde'. En del av oss samlar ändå på oss såna.
Men jag hoppas att du kan låta bli att titta så mycket på dom.
Jag önskar dig delandet med någon endaste.
Jag har delat lite med Jo idag. Och ännu lite mindre med min Kärlek. För honom kan jag inte berätta det mörkaste, dock. Kan inte. Inte nu.
Bra att du delar. Ibland behöver vi låna referenser av andra, när vår egen kompass är skev och inte gör ett särskilt bra jobb.
Skicka en kommentar