Fyllejidder

Jag har haft vänner över på spontanmiddag och spontanfika. Sex personer runt köksbordet och jag trivs. Nu är jag kanske aningens för full för en onsdag, men just nu bryr jag mig inte om det. Glad över vänner och lillebror och så skönt umgänge en bara vanlig vardagskväll. Hej, mitt liv! Saknar Ettan som är i sitt hem med miniettan och önskar att de var här. Tänker lite på att Exet fyller r i morgon och minns så väl hans födelsedag förra året och vad han fick av mig i present, svårt att fatta att det gått ett år redan. Men det har det. Det har det fan. Minns exakt var vi var för ett år sen och det känns å ena sidan som att det gått betydligt mer än ett år, samtidigt som minnen för mig närmare och det är plötsligt nyss.

Funderar på skillnaden mellan att leva med någon som har destruktiva mönster som jag själv och enkelheten i det och att leva med någon som inte har det och utmaningen i det. För det är mycket mer en utmaning att leva med någon som inte känt skammen än med någon som gjort det. Sjukt mycket enklare, men kanske inte bättre. Det har jag inte kommit fram till. Jag kan fortfarande sakna enkelheten i förståelsen, den som knappt behöver ord. Men att se att någon inte alls så trasig som jag vill vara med mig är nog något bra...? Min "mitt i livet kärlek" var nog långt trasigare än jag och det en anledning till varför det gick så illa ändå. Och det vill jag ju inte ha.

Jag vet en hel del om vad jag vill ha, vilket inte på något sätt betyder att jag kan få det. Men jag tänker att det inte kanske bara är önskedrömmar.