torsdag 18 november 2010

Hoppla

Jag kan inte säga allt. Jag vet att jag måste träna på att säga mera. Relationsfärdigheter. Se mina mål. Ta med Dig vad jag vill och vad jag tänker. Det skrämmer mig. För jag är rädd för att skrämmas. Min terapeut visade mig var jag ligger på skalan intensitet för acceptans för situationer i relationer. I relation till Dig. Jag ligger på noll. Tar mig upp på en trea i bland när jag är som starkast.

Noll är: "be inte om något, antyd inte om något....0.... gör som andra vill utan bli ombedd."

Tre är: "Be försiktigt, ta ett nej...3.... uttryck ovilja"

Tre som bäst, på sin höjd alltså.

Intressant att se hur olika jag beter mig i jobbrelatione, kompisrelationer och kärleksrelationer. Jag är riktigt dålig på kärleksrelationer. Men nu ska här övas!

Herregud.

Det var tufft att gå igenomm förra veckans bakslag med min psykolog. Men hon lyckades ändå på något sätt få mig att inte känna mig så erbarmeligt misslyckad som jag gjort om det hittills. Hon lyckades hitta saker jag gjort bra. Och att få mig att till viss del acceptera. Men skammen finns. Det bästa med i dag är att förutom skammen så har också hoppet fått ha en given plats.

Hej, hopp! Kul att du kommit tillbaka.

Inga kommentarer: