räcka. Jag har svårt att räcka. Jag har extremt svårt att få det
jag behöver säga sagt på rätt sätt. Jag har svårt för att vara
lagom. Jag har svårt för att sova. Jag har svårt för.....Allt det
här är lite för svårt!
Jag kommer nog dessvärre att köra helt åt helvete igen.
5 kommentarer:
Nej, vill jag ropa nu. Du kan. Och du behöver inte vara lagom. Jag är inte lagom, men samtidigt vansinnigt vanlig. Och du är, tror jag, både ovanlig och unik och du ska inte vara lagom. Det kan bli bättre. Sträck ut din hand och låt någon hålla den.Jag hoppas så för dig. Att du ska kunna.
Kram
Du ser iaf att du har det svårt, och att dikeskanten är nära. Ett steg åt rätt håll.
För det är ju så.. när livet är lätt studsar det omkring med extra tid extra allt ocb breda vägar. Men när det är svårt, blir det .. svårt.
Banalt nog tycker man för att lätt kunna knäcka nöten, men... enkla gåtor är oftast svårast.
Jag skickar bara en kram
Jag kör åt helvete fel mest hela tiden fast det inte syns. Det är ok. Börja om, gör annorlunda, inte nödvändigtvis rätt, men annat. Halka upp på vägen igen. Det tar tid. Du är ingen övermänniska. Du är du med de svagheterco styrkor duhar. Gör det du kan med dem. Det är det enda vi kan göra. Ibland räcket inte det. Det är ok det med. Du är omgärdad av mycket kärlek. Försök finna styrka i det. Om inte detvräcker låt andra andad åt digcett tag men ge inte upp!
Jag sträcker nog handen åt fel håll och andningen av andra går inte ner i mina lungor som de ska.
Det är inte mina näras fel, de är underbara och gör allt de kan och lite till.
Det är jag som inte kan. Och det gör ont som fan.
Nej du kan inte för du har inte lärt dig än. Men du håller på att lära dig. Även om det går sakta, även om det går bakåt ibland. Ibland raseras broarna mellan känsla, handling och förnuft. Ibland behöver man djupdyka för att kunna se klarare. Jösses vad jag har djupdykt, men kommit upp till ytan igen. Tilltufsad, andfådd, alldeles vimmelkantig och ganska oklar med vad den där djupdykningen skulle vara bra för... Men jag har kommit upp. Ibland tvivlande på om jag verkligen ville komma upp. Men jag gjorde det i alla fall. Och jag finns här för dig, den här handen kanske inte kan dra dig upp, men den finns här. Jag kan inte heller andas åt dig, men jag kan kanske andas med dig? Som sagt - du halkar ner, försök att halka upp...Kram!
Skicka en kommentar