Halvtomt?

En ok dag, en katastrofkväll, en hyfsad avslutning. Snurrade ner i det
onda, det gjorde ontont, vinglade omkring vid sidan av den upptrampade
stigen, halkade in på den gamla vanliga igen, vinglade av. Stannade
kvar vid sidan. Älskling hjälpte oanat när jag trots allt faktiskt
svarade när han ringde. Jag svarade för att Jo pressade mig... Bra,
Jo!

Han hjälpte mig att se sätt att hitta nya stigar och hur jag ska
kunna trampa upp dem. Den här mannen är verkligen något alldeles
särskilt. Jag vill bara inte köra det åt helvete. Jag vill ha honom
i mitt liv. Stora sonen däremot skulle jag för en stund ha kunnat
sälja till lägstbjudande...

Jag väljer att se det som en halvfull dag. Inga skador och tankar om
nya, sunda strategier. Och tack. ME, Jo, Älskling. För att ni finns,
står ut, och är kloka och varma. Och envisa...