måndag 19 december 2011

Idag tänkte jag att det nog är så att jag älskar honom. Den där känslan som går djupare än förälskelsen. Pirret finns kvar men ackompanjeras av en klang som är så tydlig.

Jag tänkte det. Sen kände jag. Sen åt jag. Så slapp jag undan en stund.

Nu förvridet med skuggor bland det underbara och jag måste göra på ett annat sätt i morgon. Det finns inget synbart dåligt, jag måste vara i det. Idag gjorde jag så här. Men inte mer.

Jag älskar honom och det ska jag vara i. Det gör mig rädd och det ska jag vara i. Men inte tolka. Inte slå mig. Inte måla med svarta färger det som glittrar.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är precis där du ska vara. Och när jag tittar på dej på kortet, i inlägget nedanför, då ler jag, trots att jag idag är riktigt arg och sur. Men jag ler och tänker, fan vad hon är värd det hundra gånger om. Och då är det ändå ett uttryck som jag inte gillar.