Idag tänkte jag att det nog är så att jag älskar honom. Den där känslan som går djupare än förälskelsen. Pirret finns kvar men ackompanjeras av en klang som är så tydlig.

Jag tänkte det. Sen kände jag. Sen åt jag. Så slapp jag undan en stund.

Nu förvridet med skuggor bland det underbara och jag måste göra på ett annat sätt i morgon. Det finns inget synbart dåligt, jag måste vara i det. Idag gjorde jag så här. Men inte mer.

Jag älskar honom och det ska jag vara i. Det gör mig rädd och det ska jag vara i. Men inte tolka. Inte slå mig. Inte måla med svarta färger det som glittrar.