På det igen

Snorig av förkylning istället för tårar idag och tittar i backspegeln och inser att det inte var så synd om mig igår ändå. Ledsen med all rätt, ja. Oro med all rätt, ja. Men jag fick några mjuka timmar med ME på kvällen och alla barnen var hemma (tror att Storas flickvän har flyttat in här?) med mys i soffan och katten somnade hos mig på natten.

Jag håller i tråden. Det finns skav, jag slarvar med mat och alkohol, träningen är obefintlig och de tankarna som startades de dagarna jag undrade om jag var gravid tickar i bakgrunden. Det finns en irritation under huden som jag inte känner igen. En slags omvänd stress där jag vill ha det lugnt. Mina febertoppar kommer och går, värken i fötterna gör mig låg. Jag längtar efter sommaren men vill vara smal, orkar inte, tar ett glas vin till. Funderar över boende och att barnen växer på alla sätt. Vill inte ha det rörigt, undrar vad som kan räta ut. Jag vill ha förändring men vet inte vilken och inte ens varför. Och jag vet inte vad som kommer inifrån mig och vad som kommer utifrån. Fortfarande inga bilder uppmålade och kanske saknar jag någonstans dem ändå?