Jag var där med Nova och Kå och i pausen gick vi ut och rökte. Plötsligt dyker en av tjejerna från gruppen upp därute! Det var första gången jag träffat någon från gruppen sen jag slutade och första gången jag träffat någon från gruppen utanför enheten. Det var underbart att se henne och jag blev väldigt rörd. Tårögd tillochmed. Hon var där utan sällskap och hon hängde med oss resten av kvällen. Det kändes så bra.
Efter spelningen gick vi ut och rökte igen och jag kommenterade en ring hon hade på sig som jag tyckte var så fin. Hon tog av sig den och gav den till mig. Bara sådär. Och hon messade till mig när vi skilts åt att hon tycker att jag är underbar. Vi har gjort spår i varandras liv på det bästa av sätt och för alltid. Det är fortfarande så att det inte finns någon annanstans där jag känt mig så trygg som i den här gruppen. Jag saknar dem. Väldigt, väldigt mycket ibland. Gemenskapen och tryggheten. Människorna. Kärleken.
Men ofta känner jag att jag klarar mig bra utan dem också. Alltså på egen hand utan gruppen. Men att det kanske är dags att ha en annan slags kontakt med dem. Kanske kan det bli vänskap? Jag vet inte om jag vågar prova. Vi får se.
Men jag är väldigt glad över ringen, den är en symbol för hur vi viktiga vi varit för varann. Att även jag bidrog till hur det var och blev. Och jag bär med mig en känsla som är mjuk och varm för över att jag fick träffa henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar