DMDG

Mums. Det är vad jag skriver till ME på chatten när jag landat hemma. MUMS. Skriver jag sen. Om att dansa med fingrarna på Dave Gahans mage....

Har varit på konsert. Depeche Mode. Igen. :)

Jag tillät mig njuta av Daves höftvickningar, extremt sexiga mage, vansinnigt attraherande, ack så androgyna utstrålning... Gubbe? Jag skulle vara hans groupie anytime. Alltså, de där linjerna.. från magen ner i.. Ja, ni hajjar...

Lilla sonen var bortlejd några timmar. Stora sonen skulle komma hem direkt efter repet.

Icke så.

Ringer, ringer, ringer.. i flera timmar. Till slut svarar han "Hej moder!" " Hej lilla barn.. Var är du?" " I Skogås och tittar på råttor" säger han glatt.

"Du har glömt din lillebror..." säger jag. "Du skulle ju hem direkt efter repet."

"Min lillebror..." säger han inte alls lika glatt. "Oj... jag glömde.. bäst jag skyndar mig hem. Han gillar ju inte att vara ensam"

Jo. Nä.

Båda sover sött när jag kommer hem.

Jag tänker på Daves mage. Ska försöka fortsätta med det ett bra tag till.. Det är de skönaste tankar jag haft på väldigt länge.

Helt isolerat från allt annat är jag väldigt glad över att jag kom i väg på det här. Grymt bra platser hade vi också ;)


There'll be times
When my crimes
Will seem almost unforgivable
I give in to sin
Because you have to make this life liveable
But when you think I've had enough
From your sea of love
I'll take more than another riverfull
Yes, and I'll make it all worthwhile
I'll make your heart smile

Strangelove
Strange highs and strange lows
Strangelove
That's how my love goes
Strangelove
Will you give it to me
Will you take the pain
I will give to you
Again and again
And will you return it

There'll be days
When I'll stray
I may appear to be
Constantly out of reach
I give in to sin
Because I like to practice what I preach
I'm not trying to say
I'll have it all my way
I'm always willing to learn
When you've got something to teach
And I'll make it all worthwhile
I'll make your heart smile

Pain will you return it
I'll say it again -- pain
Pain will you return it
I'll say it again -- pain

I give in
Again and again
I give in
Will you give it to me
I give in
I'll say it again
I give in

Liten status

Lite framåt. Lite uppåt. Trots att jag vaknade av att jag grät i morse. Märklig grej. Men jag har tydligen blivit riktigt bra på att gråta i alla fall. Alltid nåt?

Försov mig, hann inte hjälpa vän som jag lovat, kände mig misslyckad för det. Sovaöverkompis magsjuk, stora sonen till rep, lilla lämnas ensam en stund, åker till jobbet.

Ja, jag tuffar ju på även om jag inte alls gör allt som jag borde göra.

Jag undrar om du därborta är nöjd och glad och jag undrar hur jag någonsin ska få ett avslut.

Det var en makalöst vacker måne som hängde på himlen i går. Tog nästan andan ur en... Ur mig i alla fall.

Gemej!

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Sådärja. Nu ska jag bara ta reda på vad som är vad....

Tungtåtrist

Tung dag. Gör det jag måste och borde. Eller några av de saker jag måste eller borde, för jag orkar långtifrån allt.. Har ett problem med den där bilden av den jag ska sträva efter att vara. Jag känner ju inte henne. Jag har aldrig varit där.

Jag är nånstans där jag inte vill vara. Jag känner mig tom. Fast full med sorg. Och som att allt bara är en kamp, inget som är riktigt roligt. Bara måsten och borden och kämpandet. Jag vill få landa nånstans där det är mjukt och varmt. Och få vara glad. Så att jag orkar. Jag är en bättre person, en bättre mamma, en bättre allt när jag är i något jag vill vara i. Det är jag inte nu. Det här är inte så som jag vill leva. Men det är här jag hamnar, gång på gång. Visst har jag tagot mig framåt med en massa saker. Visst finns det goda riktningar. Men det var ju inte här jag ville vara. Planen var en helt annan. Svårt att vänja mig vid det.

Inte ens sånt som jag rimligen borde tycka är skitkul är det. Mer att jag borde göra det för att det säkert är bra för mig.

Kul dag.

Blir säkert bättre.

Såklart blir det det.

Soundträck

Ett litet inlägg till i dag. Soundtrack i livet som man inte väljer själv. Halo, va. Kan inte höra en strof utan att det känns som nån häller syra i magen och hjärtat på mig. Och det är ju inte ens en bra låt. Men den valde oss, inte vi den. Och jag fick höra sen att texten passade så bra. Det gjorde den.

Min terapeut tycker jag ska lyssna på den. Och vara i känslan. Alltså, det går inte. Säkert. Om den spelas på radio så kastar jag mig upp från skrivbordet, sladdar runt fram till radion och vräker mig på offknappen så snabbt det bara är möjligt. Min personal har lärt sig vad det betyder... Men som sagt. En enda strof=syra. Det gör ju precis hur ont som helst.

En sån känsla kan man ändå inte vara tvungen att stanna kvar i? Hursom, jag verkligen kan inte.

Så det kan bli. Halo... jättemärkligt...

Mixat

Det finns nog ingen som behandlat mig så väl som du gjorde.
Det finns nog ingen som behandlat mig så illa som du gjort nu.
Så om jag skulle köra dig i en mixer skulle du bli som så många andra bara då?
Fast mer flytande....

Var hos terapeuten i dag. Har tid i morgon också, här jobbas det för fullt.

Minns ni självklar katt? Jag ska ha den bilden att sträva mot. Att jag ska bli mer och mer så.
Och jag ska ha ett snöre från mina känslor till katten liksom.... Och inte bara gå på känsla eller bara på intellekt och inte alls mycket på grupptryck. Göra medvetna val och gå framåt.


Jag har fattat att jag inte gjorde riktigt allt tvärtom, som jag hoppats, den här gången heller. Även om jag kom en bra bit på vägen. Jag har nämligen återigen hållt igen när min intution sagt mig annat. Fast kanske spelar det mindre roll inom just det här.... Jag vet inte. Jag vet ju inte vad som hände!! Och jag kan inte ändra på det som varit. Jag kan bara se framåt ved det gäller det och vara ännu mer medveten om jag riskerar att begå samma misstag igen. Vaken, och inte lägga så mycket energi på att analysera andra människor utan mer mig själv. Det är ju där jag kan åstadkomma förändring.

En tanke eller två ägnades också åt att man kan vara på nivåer där man inte är redo att ta de stora kliven. Att man inte kan fast man kanske på riktigt vill. Inte är där liksom.

Äh, jag tar en gammal Lisa. För det jag skrev här sen vågar jag inte lägga ut idag...

Jag vill inte förklara mig
vill inte stå upp för mina ideal
inte heller försvara mig
vill varken vara svår eller hal
så vad vill jag då
det är enkelt att förstå
jag vill bara sitta här med benen i kors
och varför vill jag det
det är inte svårt att se
för att du sitter bredvid förstås

Jag vill inte beveka dig
att göra någonting du inte vill
men inte heller förneka mig
och påstå att jag inte duger till
så vad vill jag då
det är enkelt att förstå
jag vill bara sitta här med benen i kors
och varför vill jag det
det är inte svårt att se
för att du sitter bredvid förstås

Jag vill inte stressa dig
och jag vill inte pressa dig
men jag vill säga högt och klart
vad jag finner underbart
och du är det skönaste jag vet

Byxmyndig

Frukost på fiket med 15 åringen , hans kompis och ME. GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!

Framåt eftermiddagen var jag så trött att jag vinglade omkring på jobbet. Det här med 3 h sömn per natt i genomsnitt funkar sådär i längden. När det började snöa massor bestämde jag mig för att göra livet enklare för lilla sonen genom att åka och hämta honom så han slapp åka pendeltåg. Sagt och gjort. Naturligtvis öste jag i mig stora mängder kaffe innan jag åkte för att hålla mig vaken.

Av en massa kaffe blir man kissnödig. Av att sitta i bilköer med en massa kaffe i sig gör en vääääldigt kissnödig. Vi kommer hem, jag kryper nästan av kissnödighet. Det visar sig att stora sonen är hemma, inlåst i badrummet (jag kommer alltså hem ca 2 timmar tidigare än vad jag brukar göra ska tilläggas..). Jag knackar på..

-Vad gör du?
-Ligger i badet!
-Jag måste komma in! Jag håller på att kissa på mig!
-Ok, vänta.
-Du behöver inte kliva ur badet, jag låser upp utifrån (det går att göra enkelt)

Jag låser upp och kliver in. Där står stora sonen och en söt tjej jag aldrig sett förut med handdukar kring midjan.

Lilla sonen ropar "Grattis på födelsedagen!" från hallen varvid jag, stora sonen och den söta tjejen börjar fnissa hysteriskt.

Stora sonen frustar "ja, grattis på födelsedagen på mig!!"

(antar att jag måste, för ordningens skull, tillägga att jag senare gjorde föräldragrejen med utfrågning, lärakännastuffet, sex och ansvar och hela biten oxå...)