Soundträck

Ett litet inlägg till i dag. Soundtrack i livet som man inte väljer själv. Halo, va. Kan inte höra en strof utan att det känns som nån häller syra i magen och hjärtat på mig. Och det är ju inte ens en bra låt. Men den valde oss, inte vi den. Och jag fick höra sen att texten passade så bra. Det gjorde den.

Min terapeut tycker jag ska lyssna på den. Och vara i känslan. Alltså, det går inte. Säkert. Om den spelas på radio så kastar jag mig upp från skrivbordet, sladdar runt fram till radion och vräker mig på offknappen så snabbt det bara är möjligt. Min personal har lärt sig vad det betyder... Men som sagt. En enda strof=syra. Det gör ju precis hur ont som helst.

En sån känsla kan man ändå inte vara tvungen att stanna kvar i? Hursom, jag verkligen kan inte.

Så det kan bli. Halo... jättemärkligt...