Jag vill skrika men jag är stum. Jag är inte en värdig motståndare alls i dag. Förluster river mig i små bitar och maktlöshetens krafter får mig att ha sönder saker. Jag har tappat kartan och har ingen aning om var jag är på väg nu. Vindar blåser förändring igen och jag vill inte ha den här sortens förändring. Jag måste skydda mig från vinden. Försöker, men inser att den blåser igenom allt. Det finns ingen makt för mig. Jag vill inte ha makt, jag lämnar över den och hoppas att den inte missbrukas.
Du är skadad och jag vill hjälpa men når inte fram. Tror du på det onda som sagts? Har försöken att nå förödelse av det förunderliga lyckats? Nutid och framtid demoleras någonstans bredvid och framför mig. Jag blundar men ljuden tränger igenom. Jag känner blodsmak. Men är det mitt blod? Det vet jag inte. Jag är inte beväpnad.
Inget av mina ord kan kontrollera. Ingen av mina handlingar landar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar