Min bror dog i natt. Nu, nyss...En av mina fyra. Den äldsta. Dick heter..hette han. En infarkt. Några timmar i respirator. Sen inte mer. Jag fick ett brev av honom häromdagen som jag inte vare sig tackat för eller svarat på. Jag hoppas att han vet.. ändå.. vad han betydde för mig.
Min äldsta storebror. Med en historia som sträcker sig långt innan jag föddes. Som han delat med sig av till mig. Vår pappa dog för snart 20 år sedan och vi hade levt varsitt liv med honom. Dick och jag bodde aldrig tillsammans med pappa. Vi brukade byta historier med varann om pappa. Dick var väldigt, väldigt lik sin..min pappa. Och det var världens bästa pappa!
Dick har gett mig något väldigt värdefullt. Först och främst kärlek. Vi hade inte jättemycket kontakt men den hade var väldigt kärleksfull. Omtänksamt, genuint intresserade var vi nära varann. Lika i mycket. Han har också gett mig en brorsdotter som blivit viktig för mig. Hon var den som ringde mig i natt och berättade. Vi grät tillsammans. Vi finns för varandra, även om vi är långt ifrån varandra geografiskt just nu. Hon är i mina tankar. Fina du, du har förlorat din pappa.
Jag vet hur det känns.
Jag har förlorat en bror. Jag vet inte riktigt hur det känns ännu. Mer än att det gör ont att ha förlorat ännu en kär. Och att saker jag hoppats på nu aldrig kommer att bli av.
Samtidigt är jag glad för det som faktiskt blivit av. Jag har några riktigt, riktigt fina minnen av dig, min bror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar