söndag 3 januari 2010

Hålslag.

Nu har det nya året börjat. Jag är inne i en overklighetsbubbla. Jag fattar inte vad som smällde till mig och jag står här full med frågor och rädslor. Igen.

Jag har bloggat väldigt lite den senaste månaden. Det är på förekommen anledning. Om jag är glad i min blogg får jag skit för det. För det finns någon som anser det vara på dennes bekostnad. Och jag har varit jäkligt glad! Om jag är ledsen eller tycker det är jobbigt så är det rätt åt mig. Ja, det är någon som inte vill mig så väl som läser min blogg. Skitjobbigt. Jag skriver ju här för att sortera och validera mina tankar och funderingar. Jag har fått massor av positiv och härlig feedback för mitt bloggande både av människor jag känner och av vissa jag inte känner. Men den här personen läser min blogg och utifrån den sågar mig som psykopat. Tjena. Mittbena. Jag får se hur jag gör sen.

Under den här månaden som bloggandet legat lite lågt har jag också träffat en fantastisk härlig person som kommit att bli enormt viktig för mig. Jag har varit uppslukad såväl känslomässigt som tidsmässigt.... Och jag är så jäkla glad för mina känslor och att jag igen nu får testa mina verktyg. För det får jag, minsann!

Jag är osammanhängande, jag märker det själv. Tårar rinner lite igen, sådär mellan varven, tittar ner lite i det mörka hålet igen. Men jag vinglar bara på kanten, faller inte helt i. Har människor som håller i mig, jag håller i mig själv. Ett och annat verktyg som jag testar fungerar och jag tänker inte bara i svart. Kanske är det rätt och riktigt det som händer nu. Kanske är det steg mot en ljusare framtid. Kanske är det på riktigt. Kanske är jag inte den värdelösa människa som den jag tror jag är när vinglar där på kanten. Eller..?

Jag slår ett slag för att jag inte ska tappa fotfästet, då. Och jag ska stärka mig med lite syskonkärlek ett tag.

Just nu lyssnar jag på Halleluja med Jeff Buckley. Och tittar på min födelsedagspresent (en av dem) som är andlig... Gud, vilka märkliga dagar det här har varit. De första på året.

Men, okej. Jag vacklar framåt och fröjdas. Som den piratdrottning jag vill vara.

Inga kommentarer: