Är modig som fan.
Trampar lite fel, vrickar, sätter på bandage och promenerar vidare. Gammal historia triggar oro och jag vänder upp och ner på allt och verkar inte tillitsfull och sårar. Men nu har jag tagit beslutet att samma person inte ska få förstöra två relationer för mig. Måste inse att bladet är vänt. Det här är en annan relation, helt utan inblandning av de yttre omständigheter som skadade förr.
Jag sa ju att jag skulle lita på. Så gör det då! Andas och lugna och kräk inte ut oron som anklagelser. För jag anklagar inte. Vill lyfta var jag kommer ifrån, men inser att jag är orättvis. Vill säga förlåt, men inte ursäkta mig. Svår balans. Jag vill ha dynamik, men inte drama.
En resa är bokad. Den här gången är det inte en resa för att fly, inte för att försäkra mig om att han ska få slippa mig ett tag om jag är för påfrestande. Sådär som jag alltid gjort förr. Rest iväg för att skydda någon från mig. Han följer nämligen med, alldeles oskyddad från mig.
Jag vill ha det lugnt, jag vill vara nära. Inte vara rädd och inte bråka. Och om vi inte tycker lika vill jag kunna få tycka olika utan ett svid i magen av rädsla för att bli lämnad. Som han så klokt sa....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar