som hade föga med mig att göra. Jag vill inte se den där arga
blicken. Jag vill inte bli hatad för att jag älskat. Det är
orättvist.
Men jag kan inte göra något åt det. Jag kan bara välja åt mig, jag
kan inte välja åt någon annan. Det är inte mig hatet äter upp
inifrån. Det är inte jag som vunnit ett slag tack vare ilska. Men
eftersom jag inte har vunnit är det således jag som förlorat. Jag
lade mig platt, backade ödmjukt när förlorade det som var mig kärt.
Jag kan inte bli avskydd för något jag inte har gjort. Det är det
viktiga för mig är att veta. Att jag ändå blir avskydd kan jag bara
spekulera i varför. Troligen finns här mycket rädsla och mörker.
Det är kränkande att tänka att det vunna inte värdesätts mer. Så
det ska jag inte tänka.
Det har inte med mig att göra.
5 kommentarer:
Hm...
Hur står du ut med den känslan och tar dig igenom?
En ärlig nyfiken fråga...
Klokt..
Att inte vinna är inte alltid att förlora. Även om det kan se ut så för motståndare. ATt inte vinna kan vara att överleva.
Kram på dig.
Åsa. Well. Att förlora det här tog nästan livet av mig. Men någonstans vann jag. Min självrespekt.
Osynliga. Det har inte varit enkelt. Hela den här historien har krävt sina isbitar... Jag har inte alltid tagit mig igenom känslan på ett konstruktivt sätt. Men idag fick jag hjälp att hitta min visshet idet här. Att jag inte har gjort något fel. Att det ligger utanför min kontroll. Att det är fantasifoster i någon annans hjärna. Idag kunde jag observera och beskriva känslan. Känna mig ledsen utan att döma mig. Jag hanterade kedjan hos min terapeut idag och fick hjälp där.
Det var ett stort steg. Jag fastnade inte i grubbel och problemlösning och självinvalidering. För ovanlighetens skull.
Var det egentligen svar på din fråga?
Hej!
Jag halkade in här på ett bananskal och ville bara säga att det låter som en jättejobbig situation. Har själv varit i ett förhållande där det kändes som om jag hela tiden gav allt jag mäktade med men som hela tiden åt upp mig innifrån. Nu vet jag inte alls om det är så du känner...men jag är glad för din skull om du lyckats lägga det bakom dig. I slutändan orkar man inte lägga sin energi på att spekulera i varför andra människor gör som de gör.
/Moster
Det har varit jobbigt och är till viss del fortfarande. Det som är jobbigt nu är att min tilltro blev så skadad. Det var inte relationen i sig. Det var yttre omständigheter. Och den som avskyr mig är någon som inte har det minsta med mig att göra egentligen....
Och det som skadade mig var hur relationen avslutades... Så fult och fegt. Hemskt.
Skicka en kommentar