Sammanglad

I dag var Lilla sonen hos ME och åt mellis innan träningen. Han frågade om han får kalla henne mamma. Hon sa ja.

Det var bara en liten anekdot från idag som gjorde mig glad.

Jag är också glad över annat. Som att jag har världens bästa barn, de mest fantastiska vännerna man kan tänka sig, att jag träffar nya härliga människor som blir viktiga för mig och att jag har fina syskon. (Som jag i och för sig håller på att längta ihjäl mig efter...).

Jag har världens bästa man i mitt liv också. Pojkvän, kille? Kärbo. Världens bästa. Han är busig, glittrig, klok, mänsklig, varm, omtänksam och luktar vansinnigt gott. Han är bra. Han fångar in mig, drar ur mig, på exakt rätt sätt. Jag fattar ibland inte hur han kan göra det så snyggt och bra. Så snart. Jag älskar hans humor, när han sjunger, när han lagar mat, när han kommer hem och har fredagshandlat när han är hungrig (jag har mat hela veckan sen..), när han låter mig sova på helgmorgnarna och tar hand om alla barnen, när han är eftertänksam, när han inte tänker alls, när vi skrattar åt alla barnen och katten som delar sovrum med oss, när han ringer bara för att höra min röst, när han är stolt över mina barn, när han somnar i badkaret, eller för all del när han drar ner mig i badkaret med kläderna på... (Även om jag blev lite grinig först). Och jag älskar hans otroligt mjuka, otroligt stora händer.

Jag är är rätt och slätt tokig i honom. Galet kär. Och jag tror jag har träffat den perfekta mannen för mig. Idag känns det så och idag känner jag mig dessutom landad och ganska trygg.

Jag är också glad över att surffilmen jag och Stora sonen har beställt kom i dag. Hang loose!

Skönt att sammanfatta lite saker jag är glad över.