Lust och olust

Jag har inte haft någon större lust att blogga på ett tag. Dels för
att det nästan hänt för mycket, har knappt vetat vad jag ska välja
att blogga om. Dels har jag varit inblandad i saker som rör andra
människor. Det har påverkat mig väldigt mycket, men jag kan inte
skriva om vad som hänt och samtidigt inte lämna ut de här
personerna. Och till sist har min lust att blogga minst sagt dämpats
av att någon som jag gärna skulle slippa som läsare på bloggen har
hittat hit. Jag har valt att inte publicera de kommentarer jag fått,
då det här är en person jag sagt nej till på så många sätt men
som ändå inte fattat. Men kommentarerna visade ju på att han hittat
hit. Precis som han hittade mig på Facebook (där jag blockade honom)
och på Twitter (där jag blockade honom). Jag känner honom inte, är
inte intresserad av att lära känna honom. Detta har pågått i över
ett år. Det förvånar mig inte om han läser det här också, men jag
har förhoppningsvis sagt nej för sista gången nu. (jag testade att
ignorera också, så att ni vet. Funkade inte.)

Jag vill fortsätta blogga med lust, jag vill ha den tillbaka. Jag blir
arg på respektlöshet som denna jag utsatts för. Visst är min blogg
öppen, alla får läsa... Men jag skriver ju främst för mig och för
er fina, ni som stöttar, delar bloggosfären med mig, som delar med er
och som jag känner sådan värme för.

Jag vill skriva om de sista vändorna med Stadsdelsförvaltningen som
förra veckan fick för sig att dra tillbaka beslutet om att Stora
sonen ska få gå i skolan, bara 8 veckor efter att han börjat. Detta
trots att han haft 100% närvaro och gjort stora framsteg... Jag vill
skriva om hur galet arg jag blev och att jag ringde högsta chefen
direkt och hur de spärrar jag haft genom åren av kämpande för att
hålla mig lugn och saklig fullständigt brast under detta samtal och
jag tror mig minnas att jag använde uttryck som "Hur i helvete"
istället för "Hur tänkte ni då att"..

Redan idag kom beskedet. Han får ett HELT tionde skolår.
Socialsekreteraren ringde mig direkt då hon kom ut från mötet där
det hade bestämts. Och samma dag kom det första veckobrevet från
skolan med uttryck som "jobbat flitigt i skolan hela dagen" och
"arbetade på egen hand med"...

Och idag var också jag och Lilla sonen på besök i den nya skola han
ska börja på till hösten och det kändes riktigt bra. Jag tror det
blir bra det här. Lilla sonen är grymt duktig i skolan. Jag var på
utvecklingssamtal för honom förra veckan. Jag ser honom aldrig göra
några läxor, men fick veta att han alltid, utan undantag, gör dem.
Han drämmer till med högsta poäng på prov jag inte sett honom
plugga till, han får bästa omdömena man kan tänka sig i samtliga
ämnen. I slutet av samtalet är det liksom meningen att man ska titta
på saker som behöver förbättras och göra en plan för det. Det
enda hans lärare hade kommit på var... att han skulle öva lite mer
på sin handstil.. :)

Sammanfattningsvis en bra dag. I morgon gruppen och jag saknar så en
kille som gått där sedan jag började men som slutat nu. Det är
verkligen med blandade känslor man ser någon lämna gruppen för att
den liksom är.. klar.

Nu ska jag njuta av min nya, fina säng med härlig ny Tempurmadrass.
Jag försöker ta hand om mig. Har också träningsvärk för jag har
faktiskt varit och tränat.

Tänk va, till och med det!