inför vintern!
Jag slet så att svetten formligen dröp, men jag belönade mig med ett
nakenbad i sjön när jag var klar.
Helt ensam med solens glitter i vattnet som enda sällskap njöt jag
verkligen. Det var den bästa stund jag har haft på länge... Helt
ljuvligt.
Nu ligger jag i sängen, lite öm i musklerna och gissar på rejäl
träningsvärk i morgon....
Jag saknar. Jag tänker på honom massor. Nu är det nio dagar kvar
till han kommer hem. Vi "hörs" varje dag via meddelanden, skickar
bilder, ljudklipp, filmsnuttar... Men jag har inte hört hans röst
eller sett honom i ögonen på flera veckor. Och jag saknar det!
Jag väntar på att han ska komma hem med lite skräckblandad
förtjusning. Nyfiken och glad och orolig. Rädd för att rubba
basläget, jag behöver det så väl. Men hur ska han få plats om jag
inte rubbar det? Om han vill ha någon plats?
Tänk om jag återigen kastar hjärnan i förväg, släpper allt och
inte tar hand om mig och ger järnet i något där jag utvecklar
beroende och föder bekräftelsebehov och osäkerhet? Eller om jag blir
så rädd för att göra det att jag inte släpper alls?
Men. Så. Jag ska inte gå händelserna i förväg. Jag vet ingenting
om vad som kommer att hända, vad han vill, vad jag kommer att vilja.
Så. En dag i taget. Den här dagen som är idag så saknar jag honom.
Så är det iallafall.
2 kommentarer:
Oj! Vedbod!!!!
Jag förstår med min analytiska sida att det finns ett hus någonstans än just i Stockholms stad där detta ska eldas?? (får inte ihop det, får inte ihop det...)
Men det var inte nyfikenheten jag ville dela här, utan tanken som landade i mitt huvud.
Lägenhet i Storstaden kändes mindre anonym och mer tilltalande för en 'på landet tjej', när jag såg en tillhörande 'vedbod' som skulle fyllas så att svetten lackade och sen hur du trampade ut på kvällarna i snön under gatlyktorna och hämtade in lite mer ved för att elda i öppna spisen.... Lite sådär halvtrött vinkandes åt dina grannar som givetvis oxå hade famnen full av ved....
Småprat..
'hej, vad kallt det är... ja det är 25 minus'
'tur att vedboden är full denna vinter, så vi slipper frysa'
Stockholm känns så mycket mer 'Backskt' i den tanken....
;)
Huset som vedboden hör till ligger faktiskt i Sörmland:)
Men du har beskrivit hur det är där jag bor (minus veden) här i Stockholm!
Det händer att det tar mig en timme att gå från tunnelbanan och hem (200 m) pga att jag träffar vänner på vägen, flera stycken, tar en kopp te hos nån, pratar väder med en annan, skrattar om barnen med en tredje osv. För att inte tala om hur lång tid det kan ta inne på Ica.
Och hur vi lever tillsammans. Passar barn, lånar bilar, storhandlar ihop.. Har spontanfester och vardagsmiddagar ihop.
Den delen av Stockholm där jag bor är nog lite speciell på det viset...
Kram!
Skicka en kommentar