Möjligheter

I går frågade Lilla mig hur jag trodde att livet skulle ha sett ut nu
om jag inte hade separerat från hans pappa. Jag kunde inte svara. Inte
med den bilden jag fick upp för mitt inre och den känslan som spred
sig i kroppen när jag tänkte på det. Instängdheten, ofriheten,
ilskan, min känsla av värdelöshet... Rädslan.

Jag sa att jag inte kunde gissa det riktigt. Det är bara sant till en
viss del. Gissa kan jag ju, men inte veta säkert. Vad jag däremot vet
med all tänkbar säkerhet är att jag aldrig, aldrig skulle vilja ta
reda på det.

Jag började tänka på de möjligheter som bjöds mig när vi
separerade, trots usel ekonomi, trångboddhet och att plötsligt vara
varannanveckasmamma. Och att jag såg dem, möjligheterna. Även om det
var väldigt lite pengar, så var de mina. På mitt konto. Jag
bestämde. Även om lägenheten var liten, så var den min. Även om
jag hade det väldigt svårt med att hinna med universitetsstudier i
naturvetenskap, småbarn och extrajobb-så var tiden min. Jag var fri.
Jag hade alla möjligheter och jag omfamnade dem, tog dem, levde.

I dag fick jag känslan av att jag har möjligheter nu med. Att det jag
inte har skapar rum och möjlighet för det jag vill ha. Jag har inte
ett hus vid havet. Inte i skogen heller. Det faktum att jag inte har
något hus i skogen gör att det finns plats i mitt liv för ett hus
vid havet, om möjligheten skulle dyka upp.

Jag har inte fått ett nytt jobb, men i och med att jag avslutar det
jag har som jag inte trivs med så finns det möjlighet för mig att
hitta och få en nytt jobb. Där jag trivs.

Jag lever inte i tvåsamhet. Okej.. Den platsen är lite tjingad nudå,
som ni nog har förstått. Men tänk om jag levt vidare med barnens
far! Då hade det inte funnits plats och möjlighet för mig att
träffa och förälska mig i honom med de finaste bruna ögonen, som
är den snällaste... (ja, och så vidare.. Ni vet redan).

Just idag ligger inte mitt fokus på vad jag inte har utan på vilka
möjligheter jag har. Och de är ju rätt många.

(Och en sista grej. Om jag redan hade varit smal och vältränad.. Då
hade jag ju inte haft möjligheten att få bli det, eller hur?)

Nu sova, i morgon bitti tidigt ska jag vara på Arlanda och hämta min
bror. 10 kg lättare, såsom jag lovade att jag skulle vara nästa
gång vi sågs. Det var i början av maj vi sågs senast. Jag slog till
och med vad med hans fru... Jag vann!