Smälla

Baksmälla, käftsmällar, smälla av.

Delen av mig som har ett klinisk benämning tätt intill, framför
ögonen, håller i armar och andning och allt går långsamt. Trodde
jag var frisk från förkylningen i går, vaknade mycket sämre idag.
Snor och var och matt.

Blir ensam och ledsen, försöker men vill inte helst. Vill dricka
whisky istället för vitaminer, skära i stället för klappa, gråta
istället för att le och gärna kräkas. Möjligheterna igår är
omöjligheter idag. Ovissheten min värsta fiende och ensamhet min
ovän.

Går och lägger mig för att fly, men ingen sömn vill döva snurret.
Verktygslådan har gömts och jag orkar inte gå runt och leta just nu,
det är för mycket saker i vägen. Försöker en gång med att sätta
på gladmusik via Spotify, då lägger nätet ner. Dricker vitaminer
ändå och fräser åt maten som vill hålla mig sällskap. "Du är
inte min kompis, låt mig vara" Men känner att hålet i mig inte
håller med.

Jag ser för mycket av mitt gamla vanliga jag i mig idag. Jag vill
ställa frågor jag inte vågar, jag vill få vara trygg. Jag skulle
hellre ha drama och passion idag, det må vara ett helvete men det är
åtminstone ett helvete jag känner igen till fullo.

Gamla mönster, jag hatar er! Som allra mest dagar som denna när jag
fastnar i er.

Jag hatar er så mycket mer än vad jag hatar mig, så jag ska ta mig
ur. Idag, igen. Jag ska klappa istället för skära, jag ska gå fast
jag inte orkar, om så bara ett varv i min lägenhet med barfota
fötter.

Idag på gränsen. Andetag och hjärtslag i otakt.