trassliga vraket är samma tjej som lullade omkring på rosa moln i
natt.
I dag orolig. Rädd. Vill ha bekräftelse. Får det. Men för lite?
Förnuftet och jag är inte tjenis med varann idag. Jag trillar av hela
tiden. Ibland nästan panikartat, med darrningar och svettningar. Jag
tror inte på något alls idag. Utom min oförmåga då. Eller min
förmåga att paja saker, vara fel, göra fel. Chillar dåligt. Chillar
lite utåt, inuti går allt i 180 knyck.
Ena stunden vill jag. Vill så det värker. Nästa stund har jag
fastnat fullständigt. Jag testade att ryta åt mig själv när jag
satt fast idag. Det funkade förvånansvärt bra. En stund.
Mina vänner har fått stå ut idag. Med min oro, min ledsamhet, mina
nojjor. Att de står ut!!? Gudarna ska veta att jag inte gör det. Jag
är så fruktansvärt trött på mig själv när jag blir såhär.
Eftersom allt som händer inuti mig går i en rasande fart vill jag att
det utanför också ska göra det för att matcha mig. Det gör det
förstås inte och min tidsuppfattning är på intet sätt med
verkligheten överensstämmande. Det ställer till det än värre.
Jag skrev för ett tag sen om i vilka parametrar jag liksom mäter
passion. Och kom fram till att en nog var hastighet. Jag har funderat
mer på det och jag är säker på att det stämmer nu. Och det är
helt galet. Mina två senaste relationer har inom tiden av ett par
veckor innehållit frieri respektive väldigt stora kärleksord.
Perfekt för mig, bara att svepas med och inte behöva ta något
ansvar. Men hur bra gick det i längden? Eller vilken längd,
förresten? Det var ju över innan jag hann säga "lämna mig inte".
Eller "frysfack". Eller vad som.
Ändå. Kräver mitt inre, snurrjäveln, hastighet, direkt
bekräftelse, snabba svar. (Bör påpekas att jag inte ens ställer
några frågor, det törs jag ju inte i vanlig ordning. Men svaren vill
jag ha!)
Jag ber om ursäkt för mina svordomar i detta inlägg... Men jag är
så fruktansvärt less. Jag vill inte vara såhär trasslig!
Jag vill vara som en cool medicinman eller nåt. Fast yngre. Mycket.
3 kommentarer:
Det är lätt att missta intensitet för intimitet.
Det är inte samma sak.
Det förstnämnda har ingenting med personen mitt emot att göra, i intensitet blir personen snarare ett objekt än en människa.
Intimitet behöver tid (trygg)
Intensitet är omedelbar (kick)
Tack, Åsa. Riktigt kloka ord. Jag kommer att läsa dem flera ggr om.
Det jag känner nu har allt att göra med personen mittemot, jag ska minnas det.
Och tänka att om det är vad det handlar om för honom också så ska det inte vara det snabba jag ska önska.
Mmm... Klokt.
Tack!
Heja, du är bäst!
Skicka en kommentar