En natt i trappen

(skrivet fredagen den 17:e)
Jag hade precis släckt och lagt mig för att sova när det ringde på dörren. Sådär strax efter midnatt. Jag hörde grannens hundar i trappen och förstod direkt att det var något knas. Det har varit en del trubbel hos min granne sedan en ny kvinna kom in hans liv. En trasig kvinna som slarvat bort hundar, suttit asberusad i en snödriva mm de senaste veckorna. Jag väckte Stora och bad honom vara med när jag öppnade dörren. Utanför står kvinnan naken och blodig och ber mig ringa 112. Jag gör det. Hon har skärsår här och var på kroppen och är rejält berusad. När jag ringer går hon tillbaka in i sin lägenhet. En hund har hon glömt i trappen. Jag pratar med 112. Det hörs slag inifrån grannen. Höga, märkliga ljud. Som snärtar. Jag och Stora är rädda och både vill och inte vill gå in och göra något. Kvinnan i luren på 112 säger att jag inte får gå dit, polis och ambulans är på väg. Hon säger att om den skadade kvinnan kommer ut igen ska jag ta in henne i min lägenhet.

Nu kommer nästa granne ut. Han hör mitt samtal med 112 och jag berättar samtidigt för honom. Den blodiga kvinnan kommer ut och springer ner i trappen för att hämta den glömda hunden. Grannen som kikat ut visar sig vara polis och han går ner efter kvinnan. Jag hämtar en handduk och ger så att hon ska få skyla sig. Vill ge henne kläder, det att hon är naken gör allt hemskare.

Jag undrar var min granne är. Han som bor där. Som bott här i flera år och aldrig gjort något väsen av sig innan hon kom in i bilden. Eller, han har inte gjort något väsen av sig då heller. Varit ledsen har han. Och sagt att det är svårt, att hon är svår.

Kvinnan på 112 säger till mig att om mannen syns till ska jag säga till direkt, hon ber mig vara kvar i trappen och se efter om han kommer och om han har något vapen.

Jag kommer på mig med att tänka att det är någon annan i lägenheten, inte han. Jag kan bara inte tänka mig att han skulle göra det här. Men tänker samtidigt att " i de lugnaste vatten".

Polis och ambulans kommer ganska snabbt. Jag står i min mammas gamla fula morgonrock i trappen och pratar med 112 tills de kommer. 4 poliser plus polisgrannen hänger kvar.

Jag går in till mig och klär på mig.
Polisgrannen kommer och knackar på efter en stund och lämnar tillbaka handduken som är full med blod. Kvinnan har åkt med ambulansen.

Det visar sig att kvinnan var ensam och har skurit sig själv. Och slagit sig. Han är inte hemma.

Polisgrannen går ut i trappen igen och blir kvar där med sina kollegor ganska länge.

Jag pratar med Stora en stund och ringer sen till Kå. Jag skakar. Stora kallar mig för bästa hjältemamman. Pratar med Kå och sen går jag in till Stora och flickvännen en stund och småpratar. Poliserna är kvar och jag hör hundarna skälla.

Jag hoppas att deras husse kommer hem snart. Hundarna gillar sin husse men är rädda för kvinnan.

Jag gick och la mig igen. Skrev på det här inlägget. Hundarna skäller och jag är så otroligt tacksam över att mitt liv är fyllt av så mycket gott. Att jag fått hjälp med mina demoner, att jag har kärlek och styrka i så många former omkring mig.

Tyvärr tänker jag också på att kvinnan ringde på flera dörrar. Men jag var den enda som öppnade. Inte ens grannen som är polis öppnade.
Helst vill jag inte tänka på det. Men så var det.

Idag gick jag över och ringde på, ville veta att hundarna är okej. Han var hemma och nykter och hundarna glada med husse. Jag berättade att det var jag som hade ringt och han sa "jag förstod att det var du, tack för att du gjorde det".
Kvinnan var inlagd på psykakuten.

Jag hoppas att hon får hjälp.