onsdag 13 oktober 2010

Bortrövad

Ettan rövade bort mig idag. Först väckt med kaffe på sängen och
kärleksfull luft i allt. Sedan fick han mig dit han ville med de ljusa
blå. (jag sa ju det!!) Alltså bortrövad...Några timmars skolk från
jobbet. Efter att ha gått igenom skuldkänslorna insåg jag att jag ju
ska jobba hela helgen, jobbade helgen som var och har flera jobbhelger
framför mig. Alltså snarare klokt än dåligt att göra något annat
några timmar... Det var det. För mig och för oss. Tid ihop utan
barnen för första gången på en månad. Ja, vi har alltid barn. :)

Han satte mig i sin bil och körde ut i skärgården. På en färja och
ut på en ö. Vi pratade. Om så många saker. Njöt av varandras
närvaro. Jag fick en massa bitar klara för mig om var han kommer
ifrån, om hans historia. Vidare till en annan ö med lunch på en på
skärgårdsmysvis lyxig krog. Solen, havet, höstfärgerna och han som
får mig att snudda vid tankar och känslor jag inte trodde att jag
skulle våga mig på igen. Med utsikt över havet....

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jäklar va fint, alltihop liksom!

JCMAS sa...

Ja. Jättefint. Jag bär den här dagen med mig som ett i magen. Mitt i all jobbstress.Det är en bra sak. Han är bra. ;)

Anonym sa...

Himla fint att bli bortrövad. Jag vill också rövas bort för en stund. Han verkar finfin. Kramar!

JCMAS sa...

Han är det.

Undrar om det är för bra för att vara sant...?

Ovan skulle jag skriva "som ett smycke i magen" men ett ord försvann visst.

Jag bär det som ett smycke i magen.

Anonym sa...

Tror jag inte alls att han är (men jag förstår din tanke, jag tenderar ofta att hamna exakt där). Jag tror du träffat någon som kan vara sann med och för dig.

JCMAS sa...

*hoppas*

Y sa...

Åh, jag läser detta inlägget och tänker JA. Så, så fint. Det gör inte något att du vinglar, någon går vid sidan om just nu. Om du satte dig ned, satt stilla en liten stund då tror jag kanske han skulle sätta sig på huk hos dig...
Ja, bär med dig dagar som denna som om de var amuletter. Sådana magiska som läker sårskorpor.
Kram