Familjen

Jag älskar min familj. ME och hennes barn, mina barn, mina syskon. Jag
saknar de som inte finns i min närhet (syskonen) och de som inte
lever... Min Jhonny, min mamma och min pappa.

Men jag är oxå, och ibland helt utan saknad, fylld av tacksamhet för
dem jag har nära. Ikväll, en vanlig torsdag, middagsfix och
aktivitetstrix och läxläsning. (Min stora hjälper MEs son med
engelskan) Jag handlar, ME lagar mat, vi pratar och myser, sätter
gränser ihop. Jag gillar att vara mamma med ME. Vi är ett bra team.
På alla sätt, i alla lägen. Hon är min familj. Vi följer varann i
så mycket att det nästan är osannolikt. Jag undrar hur länge det
kan pågå att vi befinner oss i liksom samma fas..?

Jag ser fram emot att få reda på det och fortsätta leva mitt liv med
ME i det.

Det är hennes dotter som gjort örhängena jag har på bilden. Hon är
en sån fin busa som har en särskild plats i mitt hjärta. Båda MEs
barn har det och om jag inte träffat dem på ett par dagar så saknar
jag dem. Jag är fylld av en mysig känsla av samhörighet och
förståelse.