inte som en Rocky-wannabe uppför trapporna... Sedan den numera
sedvanliga långfrukosten med fina barnen och skjuts av stora till
skolan. Mina morgnar är verkligen så annorlunda nu. Ingen stress,
träning, luft, tid för samtal med barnen och kaffe på balkongen i
solen när den gått upp. Morgonen var bra.
Fredag och således gruppterapin. Efter idag har jag bara två gånger
kvar. Hisnande när jag tänker på det, på så många sätt. Men idag
tänkte jag inte så mycket på det. Jag var där. Det var bra,
upplyftande och lärorikt och som alltid så fint att träffa de andra.
Förmiddagen var bra.
Fortsatte dagen med en anställningsintervju. Jag var nervös men kom
in så bra i samtalet att det släppte direkt. Jag kände mig kompetent
och attraktiv. Attraktiv som i att jag verkligen skulle vara en
tillgång för det här företaget. Det är en tjänst som jag tror har
mycket god potential även om den kanske inte är klockren från
början. Men det viktigaste var boosten idag. Det fanns inget jag
ångrade att jag sa, inget som jag i efterhand tycker att jag borde ha
sagt eller sagt annorlunda. Jag är kort sagt väldigt nöjd.
Eftermiddagen var bra.
Väl hemma föll jag ihop en stund, alldeles förskräckligt trött. I
en kvart, sen handling, matlagning, folk på middag, glada barn,
härliga samtal, gott vin. Kvällen var bra.
Hela dagen har meddelanden ramlat in från honom. (Han som är han
eller du i min blogg. Han som inte fått något bloggnamn. Vi vet vem
jag menar ändå, eller hur? Annars kan vi kalla honom K..) Något har
hänt. Intensifiering tror jag. Något har släppt. Något har blivit
närmre. Jag trivs i det.
Hela dagen har varit bra. I morgon bitti hård träning, men dock en
halvtimmes sovmorgon, vi kör 6.30 som lördagstid.
Sen ska jag åka och leverera frukost och en himla massa pussar har jag
lovat.
Jag tror att det blir en bra natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar