Jag började beta av punkterna en och en... Och hann liksom ingenvart!
Tiden sprang i väg...
Men vad det gäller längtan och saknad är det som att jag har en
parallell tidsfär som går mycket långsamt. Min tid ur led, som
oftast. Det som känns som veckor är i själva verket bara ett par
dagar. Jag påminner mig. Och chillar. Och lyckas faktiskt mysa lite i
min längtan också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar