16-årsdag

Idag fyllde Storson 16 år. Jag har tänkt mycket på vad som hände
för exakt 16 år sedan. Det var lite dramatiskt och väldigt typiskt
honom... Jag hade gått över tiden i två veckor och fick komma in och
bli igångsatt. Det tog några timmar innan det satte igång, men sen
blev det en väldig fart. Och jag fattade grejen med lustgas. Ju ondare
det gjorde, desto hårdare tryckte jag masken mot ansiktet. Det här
ledde till att det de närmaste dagarna framträdde en lila ring i mitt
ansikte.. Runt näsa och mun hade jag ett präktigt blåmärke!

När krystvärkarna hade satt igång så tog det inte lång stund
förrän personalen började skramla med nån vagn med läskiga verktyg
på. Jag undrade omtöcknad vad som pågick. Det var fullt ös i
rummet. Det visade sig att Sonens hjärtljud försvann varje gång det
kom en krystvärk. Akut kejsarsnitt förbereddes. Jag fick panik, för
det var en stor skräck hos mig att behöva bli snittad.

"okej, då måste barnet ut på nästa värk"

"hjälp mig då!!"

Varvid en mycket bastant sköterska häver sig med sin fulla tyngd på
min mage. Han kom ut. Inte med så mycket dunder kanske, men väl ett
rejält brak...

Det är så han gör fortfarande. Han kommer sent, men det går aldrig
att undvika att han dyker upp. Han märks.

Vid den här tiden för exakt 16 år sen så låg jag i en säng och
hade min bebis på min mage. Han låg på mage och lyfte upp huvudet
helt själv. Jag fattade att det var tidigt, men inte HUR tidigt det
var. Och så fortsatte det. Han satt och kröp när han var 5 månader,
han sprang och han pratade när han var 9 månader. Då visste jag inte
det jag vet nu, att dessa lättheter är tecken på ADHD. Men nu vet
vi. Precis som vi nu känner till så oändligt många fler av alla
hans lättheter. Och det kommer alldeles säkert att visa sig finnas
många, många fler.