26:e december

Min hyrbräda har blommor. SurfBetty. Jomensåatte, en riktig tjejbräda. När jag var på Bali så köpte jag en T-shirt med trycket "Surf like a girl". Vad nu det betyder? Stor bräda, små vågor? Jag använder inte den tröjan i surfsammanhang. Men när jag hade den och trasiga jeans och tofsar en dag fick jag visa leg på systemet. Jag hade den outfiten hela sommaren efter det.

Det är stökigt i havet i dag. Det skummar rejält mellan vågorna och det är tätt mellan seten. Går inte att ta sig ut i line up. Det finns ingen line up ens, faktsikt. Jag går i och lyfter brädan över vågorna för att komma ut. Det stramar i det trasiga benet när jag kämpar mot strömmarna. Försöker paddla lite, men det är för strömt, jag dras bara inåt igen. Jag går, hoppar, står still hårt för att inte dras inåt efter ett kraftigt set. Går och hoppar igen. Jag kommer nästan ingen vart. Men vitvattnet är stort och jag tar det. Paddlar och kommer med. Kommer inte upp, jag är redan trött! Mitt kära framben, jag är goofy, är så paj att det tröttnat av strömmarna. Jag fångar vitvatten och vinglar omkring hela förmiddagen. Blir orolig att inflammationen ska bli värre och snusar i solen på stranden efter lunchen. Jag är inte i skick för att, som alltid annars, surfa till varje pris.

Jag njuter. Jag har ingen mobil, jag har ingen klocka, har ingen aning om tiden. Bara om vågorna som dundrar in mot stranden och solen som värmer mig. Jag är där. Bara där.

På kvällen, efter surfet, sätter vi oss på takterassen. Dricker öl. Pratar om surfet. Jag ramlade några gånger och min arm gör ont. Ett bra ont. Jag känner, lever, njuter. Är ledig. Ettan och Sonen tar en promenad, jag duschar och trivs i min ensamhet. JAG TRIVS I MIN ENSAMHET. Jag trivs i min ensamhet. Jag trivs. I min ensamhet.

Det ni, är stort.