Lådan

Jag har byggt en låda och stoppat mig själv däri. Jag har tänkt att
det finns saker jag inte kan släppa, för då blir det för osäkert
för mig. Jag har inte vågat, för tänk om Storson skulle hamna på
det där mörka stället igen och behöva mig dygnet runt. Eller om
något annat med honom skulle bli för stort. Så jag har byggt på
lådan med anledningar jag har hittat på. Mina rädslor. Men nu har
det hänt att lådan inte är min räddande flotta utan ett fängelse
där väggarna kväver mig och skrämmer mig till tårar.

Faktiskt är jag mycket, mycket bättre än att jag ska behöva en
låda av det här slaget. Och faktiskt mår Storson riktigt bra, han
är starkare, gladare, friskare och snyggare än någonsin.

Nu ska lådan demonteras och jag ska ut. Båda mina barn, jag själv
och alla mina nära har mycket större glädje av mig utan lådan. Jag
pillade och puttade på en bräda i lådan idag och det blev en liten
springa. In ur den springan kom bara ljus och goda energier. Jag ska
pilla och putta lite mer, kanske snart ta mig för att tillochmed riva
och slita.

För ut ur lådan, det ska jag!