25:e december.

I Tamraght.

Det bor ungefär 1000 fåglar på innergården här. Det blir mycket ljud och väldigt mycket fågelbajs av dem. Men inte mer ljud än från min säng, den knarrar när man andas. Jag har nu varit vaken i 35 timmar ungefär, känner mig lite yr. Ettan och Storson tog just en sväng ner till havet. Jag har ont och vill ha lite lugn. Tänkte ta en varm dusch, värma mig och mysa lite. Det är kallt här. 17 grader. För att vara här är det kallt som sjutton. Det finns inga element och fukten kryper längs väggarna. Och nej, den varma dushen kunde jag inte få, för det finns inget varmvatten. Alls.

Nu låter det som att jag inte har det bra, men så är det inte. Jag har det väldigt bra. När vi anlände blev vi serverade en fisk som måste ha grillats av gudar, så god var den och till det drack vi... årets godaste öl! Resan gick hur smidigt som helst, min flygrädsla gjorde mig endast fyrkantig, inte förlamad och det är jag nöjd med. Ettan och Storson busar och trivs och utanför dörren till rummet går en liten farbror och ojar sig över fågelbajset samtidigt som han gör rent poolen. Jag dushar kallt ändå och ligger nu i sängen med kall rumpa, påbylsad med kläder och mysiga sockar. Jag kanske bara sover en stund? Eller ligger här och lyssnar på fåglarna och blir varm.

Man har liksom ingen aning om något här. Och var är de andra surfarna? Det är inte som något annat camp jag varit på. Vi har ingen aning om följande:
1) Vilka tider det är mat. (Allt ingår som brukligt är på ett camp. Allt utom i detta fall..informationen)
2) Var finns surfbrädorna? Och jag har inte sett en enda våtdräkt på tork sen vi kom hit. Känner mig helt vilse.

Ettan och Storson sover. Jag ger mig ut och letar surfare, som rimligen borde sitta någonstans här och ta en öl efter surfet. Det är tid för det nu. Men det är tomt.

De som driver stället är söta. Men pratar inte ett ord engelska. Och jag kan inte ett ord franska. så... Allt löser sig nog. Men det är... märkligt. Ja, märkligt.