Bara

Idag har jag haft en ledsen dag. Inte chock, inte panik, inte arg,
inte frustrerad. Bara. Så. Ledsen.

Jag har inte gråtit mycket alls den här veckan som gått. När
tårarna smugit sig upp i halsen har jag med varierande styrka kvävt
och svalt dem. Men i morse, hos min psykolog, då grät jag. Stora
tårar. Hela timmen. Sen grät jag igen på eftermiddagen när jag var
på väg till min läkare, satt i bilen på motorvägen och grät.
Stilla.

Hela dagen har varit liksom bara ledsen inne i mig. Ändå har jag
fungerat, jobbat, handlat, lagat mat och tvättat. Jag känner inte
riktigt igen mig. Jag tror att det är på ett bra sätt. Det är
liksom lite....bara. Jag bara gråter, jag är bara ledsen.

Kan det vara så?