Inunder

Och jag nådde in igen, utan att det alls var meningen. Och jag minns
när du ville ha mig där. Du sa nu igen att ingen annan kommer åt dig
så, eller någonsin har gjort.

Men du vill inte ha det nu?

Du skrev en gång om att det skrämde dig att jag kom så nära, att
jag fick dig att känna så många saker som du så länge tryckt
undan, men då såg du det som något som var bra för dig. Jag vet att
du stänger av igen och att det är så du vill ha det nu. Och jag
förstår att det inte blir bekvämt att jag trasslar mig in till
känslorna igen, bara av farten. Den farten som är drivet i mitt liv.
Av det som är jag. Den här gången min kärlek till stora sonen. Det
handlade inte ens om oss.

Jag vet inte varför vi pratar så mycket, du och jag. Varför du vill
berätta och visa. Jag vet inte alls vad du tänker och jag frågar
inte heller. Jag avvaktar.

Om du inte vill ha mig inunder, vad gör jag då där? Men det frågar
jag bara här. Och inne i mitt huvud.