Idag började jag dagen med frukost på favvofiket med Pi. Sen gick vi till Calista och njöt av en timmes massage. Helt ljuvligt och en bra medvetennärvaroövning... Efter det träffade jag en annan vän och ägnade mig åt skönt samtal och Afternoon tea...
Stackars mig, va? Hemsk söndag. Näej, inte på något vis hemsk.... Men...
Men jag är så tragisk. För nu ligger jag här i sängen, fryser, tycker att livet är så trist. Otacksam. Väntar på att Ettan ska ringa, för det sa han igår att han skulle. Lyssnar på musik som antingen påminner mig om att han lämnat mig, eller på musik som påminner om Jhonny. Som är så obekvämt död och som jag saknar så förbannat. Ligger här med telefonen bredvid mig. Ledsen och trött, för trött för att vara duktig. Gräver runt bland mina tolkningar, undrar vad han vill. Ha kaka, äta kaka, kasta kaka, ha kaka..? Ha halv kaka? Ha lite kaka i bland? Ha kaka i låda att ta fram för behov? Helst glömma kaka, men kan inte låta bli kaka? Helst glömma kaka för det är en dålig kaka men dåliga kakan gett dåligt samvete?
Jag vet fan inte alls. Och inte frågar jag heller. Väntar på rätt tillfälle? Hoppas att månen ska trilla ner? Eller ngt annat lika troligt? Att han skulle ändra sig och bli den där som jag träffade igen?
En sak som jag bara inte fattar hur han kan välja det han är i nu hellre än vara i det vi hade? Han håller ju på att ta livet av sig med jobb och krav på sig. Inget liv. Han som vill njuta av livet. Han verkar inte njuta det minsta, ärligt talat.
Jag för min del tar en whisky och loggar in på en dejtingsajt för att få lite uppmärksamhet.
Tragisk?
Jag vet.
8 kommentarer:
Absolut inte tragisk. Jag känner igen de där tankegångarna allt för väl.
Jag undrar hur många gånger jag tänkt och funderat i de banorna.
Jag hoppas att du får dina svar snart och att de är de du önskar. Jag ska inte säga mer, och absolut inget klämkäckt 'det ordnar sig' ... Jag vet nämligen hur trött jag själv blir på sånt.
Jag hopas oxå jag kan få några svar. Men inte blev det ikväll. Han ringde inte.
Och det är väl ett svar i sig?
Det är väl möjligtvis det tragiska... Att han inte hörde av sig. Resten låter som ett trasigt hjärta. Och det är mänskligt och sunt. Men aj så ont.
Säger som Ob, inte är det du som är tragisk inte. Mänskligt, sunt, ont, så är det.
Kramar
Ni är hemskt rara. Men ni skulle ha sett mig igår, jag VAR lite tragisk. Faktiskt.
Men kanske okej? :)
Kramar till er fina!
Du... Man får vara lite tragisk. Man får bryta ihop lite. Söka lite uppmärksamhet. För att plåstra på sår i själen. Man får bryta ihop då och då.
Kram till dig
Jag tycker också att det är tragiskt, kanske till och med en aning destruktivt men att tillskriva dej de egenskaperna som människa känns helt fel.
håller med Åsa. Det är en rättighet att känna ig tragisk ibland. Att vara där. Det betyder ju int att man ÄR tragisk om du förstår...jag är tragisk djävligt ofta faktiskt...
Skicka en kommentar