Jag vill inte störa, men gärna skrika. Jag vill inte förstöra, men gärna be om att ta det igen.
Jag vill vara rytmen för hjärtslagen, inte bortglömd och utbytt.
Jag vill att andetagen ska nå ända dit bort och tillbaka, där du är och jag inte hör vad du säger.
Kunde jag vara det du såg mellan dig och dig som var jag, för oss nästan varje dag
När jag ser saker som visar att kanske allt inte var vad det verkade
så vill jag inte störa, men gärna vara det som luften fylls av och bär
bort på molnen och låta tillitstrasor torka tårarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar