Mötas

Vi möttes igår. På flera sätt. Min oro fick uttryck i något som
blev lättsamt och mjukt. Jag frågade om det jag behövde utan att
känna mig fel eller dum. Du bekräftade mig där jag behövde det och
jag skrämde dig inte.

Att vara så rak och tydlig på ett så enkelt sätt som jag var igår
har jag aldrig tidigare varit i en kärleksrelation. När mina negativa
tolkningar satte fart hejdade jag dem och bara frågade dig. Det har
jag aldrig gjort förut. Och du bara svarade.

Och jag fick veta att mina tolkningar, de där jag gjort ner mig, inte
trott på, att de var fel. Allt igår, inatt och i morse var bra, rakt,
öppet, fint och glimmande. Det fanns ett utrymme jag inte är van vid,
där jag kunde uttrycka mig och inte skrämma, uttrycka mig lite fel
och få rätta mig. Utan brådska, utan dömanden.

Vi går sakta och långsamt. Men nu vet jag åtminstone att vi gör det
på samma väg.

Jag vet att du vill upptäcka med mig och det är det bästa just nu.
Att det får vara spännande.

Min tröja luktar som du och jag gungar lugnt med i känslan jag får
av att somna på din arm och vakna med dina armar omkring mig. Det
finns ett lugn i mig nu som jag vill andas i takt med länge.