ibland, hett ibland. Jag passar på din arm där jag somnar. Du passar
med benet och armen runt mig där jag vaknar.
Det vi tycker lika flödar, det vi inte tycker lika har inte
presenterat sig ännu. Omtänksamheten från dig gör mig knäsvag.
Det går långsamt och jag tänker att fallet från en karusell med
låg hastighet aldrig kan vara lika smärtsam som när man faller ur
loopen i en bergochdalbana. Inga definitioner som kan uppdagas som
lögner inom kort finns. Bara du och jag och det vi vill här och nu.
Bara handlingar som räknas.
Jag vet inget om i morgon, men jag vet att det senaste dygnet varit
underbart. Jag fick vakna med dig, din hud nära och fortsätta dagen
med en vän vid havet, i solen, röra på mig, få några timmars
ledighet jag inte räknat med, fångade dem med kaffe på bryggan,
promenad i solen och middag vid havet i solnedgången. Min känslighet
har hela dagen varit inställd på att se det vackra, känna det goda
och det har fyllt hela mig. Jag har haft ett leende jag inte kunnat
hejda.
Jag saknade dig redan när du gick, men det får vara något bra. Du sa
att det var bra. Det lilla som sägs, det väljer jag att tro på.
5 kommentarer:
Det låter härligt!
Jag minns hur du skrev, som om du på ett mycket försiktigt, men ändå planerat sätt, närmade dig detta nya. Hur du liksom verkade inse vad du kanske redan hade nära dig :)
Och det är så fint att läsa här, att få följa någon som är på väg (t.o.m. få en chans att kommentera) :) Det är som om alla sagor inte bara är fantasi <3
Fina Regn.. Jag är fortfarande väldigt försiktig, ofta osäker, vågar inte riktigt tro.
Men vill väldigt gärna och försöker att andas med, inte hetsa på.
Det är fint att du följer mig, jag är glad att du finns.
Jag blir så glad!
Ler igenkännande, känslan av att sakna innan man blir lämnad, glädjen och nervositeten i att veta att båda har känt något unikt skapat i stunden mellan två.
Viljan att vilja igen..
Vaknade av regn och grå himmel, ensam, ensamhetskänslig, saknande...
Läste det här och blev påmind om dessa stunder och har ett litet 'komihåg' leende på läpparna istället. Saknar, men kommer ihåg, och kan sakna fint!
Du skriver så fantastiskt, förändrande och vackert.
Kram
Tack Anna! Du gör mig lite generad. Jag bara skriver, ju. ;). Men blir otroligt glad över att det jag skriver kan ge lite vila och ett leende!
Jag läste om inlägget idag och det var bra även för mig... Ibland håller det långsamma på att ha sönder mig i all min vilja...
Kram!
Skicka en kommentar