Brada

Började med försovning. som vanligt när lilla sonen inte är här och väcker mig. Trots att Jo ringde och väckte mig. För jag somnade om.

Kastade mig i väg till min terapeut. Körde en mindfullnessövning och grät en stund. Fast på ett lite skönt tillåtande sätt. Min läxa tills nästa gång är att strunta i det risiga, gamla, fula i rabatten och i stället fokusera och vårda och vattna den lilla fina planta jag kan hitta där. Med andra ord... låt de sämre sakerna bara vara där. Se dem, men inte slå mig själv i huvudet med dem. Okej, jag äter fel, tränar för lite, yogar för lite, städar inte, betalar räkningar försent. Det är där bara liksom.

Men fokusera på och tänk igenom när det dyker upp en planta. Om jag lagar riktig mat någon dag, beröm mig. Ta reda på VAD som fick mig att göra det och VAR I DET. Klokt och bra tänker jag och ska på riktigt försöka mig på det. Ska tänka på om jag haft någon planta att vattna i dag... Neeh.. kan inte komma på nån nu. I morgon kanske?

En mycket bra sak hände i dag. Verkligen goda nyheter! Stora sonen ska äntligen få en elevassistent! Som jag har slitit och bråkat för det..... och jag trodde inte att han skulle få det. Trots hans läkare och psykologs påtryckningar verkade rektor och kurator inte alls positiva till att det skulle gå att ordna. Men det är ordnat! Och han börjar på måndag. Det är en kille på 25 år som ser fram emot att få jobba med sonen. Han skulle bara veta att han kommer att få tillbringa dagarna med världens skönaste kille... ;) Lyckos honom!

Kvällen bjöd på premiär på teatern för stora sonen. Han har gjort ett bra jobb med repetioner sen i oktober, han har verkligen gått dit och varit med, flera gånger i veckan. Återigen enkelt att se vad han kan åstadkomma om han är motiverad. Tänker nu att jag inte sagt till honom att jag är imponerad över jobbet han har lagt ner. Det ska jag säga i morgon.

Barnens pappa var på teatern. Det är andra gången sen jag lämnade honom ( 7 år sen) som han stått ut med att vara under samma tak som jag. Förra gången var det på min mammas begravning för ett år sen. Undrar om det här betyder att han kan fortsätta gå på barnens konserter och föreställningar trots att jag är där? Det vore ju helt toppen och verkligen på tiden.
Så kan barnen få ha båda föräldrarna där när det gäller, liksom. Tiden kan göra underverk, det är tydligt i bland.

Jag har ingen blodsfamilj i krokarna här, men som alltid hade jag "familj" med mig i kväll ändå. Delar av den här familjen som valt mig. ME och "bror" var med och applåderade punkarns sång och död på teaterscenen. Skönt att punkarn oxå trivs så bra med dem, att det är självklart för honom att han är viktig för dem. Jag hoppas han ser det så och att det ger honom styrka. Han har blivit övergiven av viktiga personer i sitt liv, men han vet också att långt i från alla överger. Faktiskt är det väldigt få som gör det. Och att även de som gör det kan komma tillbaka. Hans pappa var ju där i kväll. Det var bra.

Det var på det stora hela en rätt bra dag.

(på bilden dör sonen på scen)