Jag menade inte att störa. Eller förstöra. Jag är själv väldigt förvånad. Och det blev en bitterljuv känsla. Och frustrationen blev större och frågorna fler.
Men jag har saker jag vill berätta för din skull också. Jag hoppas jag kommer att få göra det snart.
Jag vill hamna i en låtsasvärld. Så att jag orkar. Kan jag inte få vara där bara en liten stund?
Jag försöker landa igen i att jag inte vet. Men jag undrar ju så mycket att min kropp nästan antagit formen av ett frågetecken...
Du tycker det har gått kort tid nu. För mig är det som en smärre evighet.
Vi brukade ha samma tidsuppfattning. Det minns jag.
Jag önskar mitt minne bort nånstans där pepparn växer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar