Jag tog mig ut i kväll. På lite lokal liksom. Mat och vin och långa samtal. Hade varit otänkbart i helgen, tex. Bra. De små rörelserna har gett kraft.
Jag träffade en person som jag vetat om vem det är i 5 år, men inte lärt känna tidigare. Vi har lite funnits i två ändar av en familj, på nåt vis. Faktiskt är det så att jag kan tacka min blogg för att vi lärt känna varann på riktigt. Hon började läsa den och tog kontakt med mig. Sen har det tuffat på lite. Vi lär känna varann. Lite är det nog så att hon känner mig bättre, tack vare att hon läst hela min blogg. Faktiskt var det så att hon läste den och började tycka om mig tack vare det jag skriver! *generad*
Jag är glad för det. Det här är en fin person. En riktig person. Som jag gärna har i mitt liv.
Jag inser att det värsta som skulle kunna hända mig är om mitt liv skulle förlora sin dynamik. Jag vill ha de här flödena, de passar mig. Jag vill förstås må bra och vara stark i mig. Den dynamiken kan få lugna sig lite. Men jag har hellre upp och ner än bara ett liv som är som ett streck. Och jag vill ha människor i mitt liv. Hellre ut och in än bara ut.
En liten tanke på nattakröken när jag pulsat fram genom den lugna snön en stund. Det var också en bra sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar