Och så snubblar hjärtat in i tarmarna. Trasslar till sig.
För jag har fastnat vid ett minne eller spinner vidare till nästa. Den spända masken över ansikte och kropp löstes upp inför din blick med alla svaren den gav utan att frågorna ens ställdes.
Då märkte jag att det som stramat över ansikte och kropp hade hindrat mina steg-det var inte det stöd jag trott. När det krackelerade inför dig kom blicken upp och framåt och stegen blev långa och mjuka. Det var då. Nu mest snubblar jag.
Jag vänder mig runt och nästa minne lyser över mina ben helt klart. En tröja, en lukt spinner vidare i en dröm vi hade tillsammans.
Minnena är många och de kan vara våra om du har dem kvar. Annars är de bara mina i en strid ström mot, med och i mig. Många minnen på kort tid som jag tänkte var de första.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar