Hemmabarn

Stora sonen hemma igen! Han har haft en väldigt bra resa, helt glad
och stolt och tacksam. Och laddad inför hösten och livet på ett
sätt jag inte sett hos honom på flera år. Lycka.

Han älskar sina morbröder och kusiner så mycket och min tanke att
han skulle få tid med en man, sin morbror, som älskar honom och vill
ha honom där var rätt. Jag ser och hör det på honom.

Han har också varit på egen hand, rest till andra ställen i
Thailand. Han berättade om det ansvar han fick ta då och hur han
hanterade det. Det har gett honom starkare självkänsla, och det
känns oerhört värdefullt.

Han kom hem med en ny tatuering, Dharma Wheel. Han berättar för mig
att den ska påminna honom att alla ekrarna i hjulet ska tas om hand.
Att han ska tänka på sin familj, sina vänner, naturen och andarna
och inte bara på sig själv när han tar beslut i livet. I mitten av
hjulet finns han, beroende av att alla ekrar är hela. Han satte den
på handleden för att han ständigt ska bli påmind.

Han säger till mig att han vill ta vara mer på livet. Att han vill
komma upp på morgnarna och utöva Thai Chi för att bli balanserad.

Och han vill nu ha några dagar semester med sin mamma. Så det tar vi.
Åker till torpet, äter kräftor och plockar svamp.

Han känns liksom... Större? Och han inspirerar mig. Den
verklighetsångest jag har haft i några dagar skingrades av hans
hemkomst och hans väsen.

Kära, älskade son. Min sol.