torsdag 26 augusti 2010

Tittin

Tilltufsad och misstänksam drar jag mina närmaste tätare omkring mig och jobbar mig inåt i mitt eget. Steg för steg reder jag, men knappast ut. Plöjer djupa spår i några kanaler och låter broar byggas över andra så att jag lätt kan gå över. Vågskålen väger mot trygghet och det välkända och äventyr lockar inte nu. Jag vill få ha det mjuka, enkla och trygga. Få vara ifred från de som är besvikna och de som ljuger. Inte behöva svara upp eller förklara, utan bara vara. Några starkare dagar har grundat ett litet leende i magen som går att plocka fram när de som inte spelar roll spelar spratt. Inte långt vandrat, men på väg.

3 kommentarer:

Åsa sa...

Det låter ändock som du börjar vandra på en bra väg. Med en litet leende i magen blir det lättare att helt plötsligt skutta fram och le utan att man tänker på det.

Men till dess: Lugnet och det välkända och en förbannad massa kärlek.

Ha en underbar helg!

Anonym sa...

Glitterpåse för att samla de starkare dagarna i kommer här. Sydd med virtuell nål och tråd, pyntad med kärlek och juveler.

JCMAS sa...

Åsa:Jag tror faktiskt jag ÄR inne på en rätt bra väg. Det har varit en ok vecka. Bättre än på länge.

Troll: Åh! Tack så jättemycket!