Kommer krypande. Gör att jag inte vill kliva ur sängen. Känslan av att livet är för tråkigt. Ingen som luktar gott att äta frukost med. Inte mitt team på jobbet som får mig att skratta och vilja förflytta berg. Bergen ska likförbannat flyttas, men jag ska göra det på ett nytt sätt. Som jag inte tror passar. Alltså för tråkigt.
Morgonen är skitful. Jag vänder mig om och kryper närmare mig själv under mjukt täcke. Vill bara stanna där. Ansträngningarna når ändå ingenstans och vad ska jag se fram emot nu? Borden och måsten gör en barriär mellan mig och att andas lätt. Det jag vet skulle få mig att må bättre orkar jag inte, jag är alltför utmattad av för lite god sömn och av oron och tråkigheten.
Jag vet. Måste vända. Borde ta tag.
Måste.
Borde.
Skitfula morgnar är det.
8 kommentarer:
Men jag tänker på dig i alla fall.
Och du är fytriojävlafem mil bort.
Den där känslan, vänd den: Använd den. Morgon är skitful och du har styrkan att nyttja hela din styrka för att vända berget och sen få en fantastisk kväll.
Om inte annat försök.
Och du... Funkar inte det.. sunka ett tag. Så länge du måste. Sunkighet är emellanåt nödvändigt det med.
Idag hörde jag på P3 hur man diskuterade alla "lyckliga" människor på facebook och i bloggsverige. Förfasade sig över att den enda förljugna glamorösa bilden folk vill ge av sig själv är den att de lever det perfekta livet.
Jag tänkte på min blogg. På din. På så många som jag läser. Men jag ringde inte in och gav dem namnen. Jag bara tänkte.
Skriv av dig, lämna. Men glöm inte, skitfula mornar, dagar, veckor hör till. Som en del av paketet. För att man ska uppskatta kontrasten någon dag längre fram.
Fast där är inte jag än, bara lite, lite mindre rödögd. Nästan torra kinder. Nästan.
Fulfin eller fulful? Lärde du dej något av den eller var det bara en rättigenomurkasskukmorgon?
Fulful. Lärde mig inget.
Jag tog bort kommentaren ovan, för det slog mig att jag inte var där "in person" så jag VET inte alls.
Jag har lite svårt att veta vad som har varit sant och inte på sistone, kan man säga. Lögner har blitt sanningar och tvärtom.
Och jag vill helst bara vara i fred i alla fall.
Skicka en kommentar