tonåringar. Coolt.
Jag känner mig annorlunda. Inte så trasig, mörk, rädd och
självdestruktiv som jag brukar bli i situationer som denna. Som i
lämnad. Jag är sorgsen, ja. Men inte förlamad. Jag är undrande, ja.
Men slår inte sönder möbler i frustration. Istället har jag
faktiskt möblerat om idag. Gjort om ett sovrum så att det blev två.
Lite egen space för killen som snart blir tonåring han med. Han blev
så nöjd och det kändes så bra. Att han fått mitt fokus och min
uppmärksamhet idag och att se honom glad.Fina, lugna, ordningsamma,
duktiga Lilla sonen som aldrig får lika mycket av min tid som den
Stora. Hur jag än gör kan jag omöjligen. Och jag lovar, jag har
försökt. Om några veckor ska Lilla och jag gå på en föreläsning
om att vara lillasyskon till någon med ADHD. Jag hoppas att det kan ge
honom något. För det är ju naturligvis inte bara Stora och jag som
drabbas av allt det röriga...
Det har märkligt nog varit en ganska bra dag. Jag har jobbat, lagat
mat, varit social, möblerat om, umgåtts med barnen och haft lite
energi till att hålla ledsen vän i handen lite. Känt mig stark nog.
Trött, ja. Men inte totalt urlakad.
Det är annorlunda. Men jag hoppas att det är ett bra annorlunda.
6 kommentarer:
Fina ni!!
Nu har ni säkert testat det mesta, men vill ändå fråga om du har sett de senaste rönen om adhd och kostens eventuella betydelse?
Tack, Colour!
Åsa, ja jag läser en del om det just nu, men har inte kommit till att omsätta det i praktiken ännu. Mend et om något tänker jag testa!
Jag är själv basallergiker och vet hur grymt det kan ställa det, så för mig låter rönen helt rimliga.
Du ser stark ut.
Man får fånga de små stunderna. Idag storstädade jag lillasysters rum som länge varit övergivet av mammas ständiga trötthet.
Åh, Jenny. Bra att det blev städat. Kramar till dig!
Skicka en kommentar