gått en månad snarare än en vecka. Flera väldigt bra saker på
slutet av veckan med några rejäla satsningar i början. Har inte
hunnit blogga alls. Hinner inte skriva om allt nu heller...
Men jag har kallats "hjältinna", "björninna", "föredöme",
"lejoninna". Helt otroligt. Blir alldeles generad. Jag har bråkat med
myndigheter och stridit för mitt barn. Med medias belysning har jag
nått ett delmål. Stora sonen ska få börja skolan. Men kampen om
alla barns rätt har bara börjat, likaså den om att få igenom en
förändring på synsättet på och tillvägagångssättet kring barn
och ungdomar med neuropsykiatriska funtionshinder.
Jag är stolt över Storsonens insatser, glad att jag har orkat
striden, nöjd över att det blev en sådan genomslagskraft att det
till och med ledde till en interpellation inlämnad till riksdagen. Än
så länge fortsätter debatten och jag hoppas den hålls vid liv till
det ger resultat. Jag ska i alla fall göra mitt bästa.
Fantastiska människor har hejat på mig, stöttat mig, gett oss
kärlek och hjälpt till på många sätt. Det är så fint!
Men på kvällen när barnen har somnat har Björninnan varit frusen
och känt sig liten och ensam, trots allt. Som en Liteninna. Märkligt
att jag kan frysa i all värme jag får, att jag känner mig liten när
jag hyllas? Men när telefonerna tystnat och chatten är stängd så
är det en människa i min närmaste sfär, med händerna runt mig och
tankar och andetag i takt med mig, som jag saknar.
Ettan. Jag saknar honom. Vi pratar nästan varje dag, men inte om
"oss", utan om allt annat högt och lågt. Men jag saknar kärleken och
jag saknar honom fysiskt. Så väldigt, väldigt mycket. Och nu fryser
jag igen...
Kanske ska gå i ide en stund? Är inte björnar där så här års..?
5 kommentarer:
Björnar må gå i ide, men jag tror inte att de sover fullständigt. Vila du, jag är säker på att du är vaken när det behövs :)
När jag läser mitt inlägg från igår, alltså detta, så inser jag att vila nog inte är så dumt. Många borttappade ord och märklig grammatik. :) Nu på väg till jobb, men sovit fler timmar i sträck än vad jag gjort på LÄNGE. Och ja.. Jag är nog vaken när det krävs...
Även björninnor sover.. Och jag blir glad för din kamp, din vinst, er vinst. Det är styrka även om jag vet att styrka alltid kräver sitt pris, så vila du. Det är välförtjänt.
Och ett så stort hejdundrande grattis
Det kanske inte är så bra att vara vän med någon man allra helst vill ha något annat av?
Blir inte det ännu mer ensamt?
Åsa L; tack och du har rätt, vila krävs. Men jag hinner inte riktigt..
Åsa H; mmmm... Det är så va? Det jag gör nu är inte så smart...?
Skicka en kommentar